Familjerådgivare arbetar med enskilda, par och familjer som har problem i sina relationer. Huvuduppgiften är samtal för att medverka till bearbetning av samlevnadsproblem och konflikter. De ger råd och information och gör det möjligt för paret att själva komma fram till lösningar på svårigheterna som har uppstått i deras relation.
Alla kommuner ska erbjuda familjerådgivning. Familjerådgivare arbetar vid familjerådgivningsbyråer. Dessa drivs oftast i kommunal regi, men det finns även familjerådgivningsbyråer som drivs i privat regi, av ideella organisationer och av kyrkan.
Arbetsuppgifter
Det kan vara svårt att leva tillsammans med en annan människa. Konflikter och problem kan uppstå av olika anledningar. Problem med ekonomin eller oenighet kring uppfostran av barnen eller skilsmässa kan utlösa en kris i familjen.
Familjerådgivaren hjälper par som själva valt att söka hjälp. Dels kan det gälla problem i ett pågående förhållande, dels problem som uppstått i samband med att man valt att gå skilda vägar.
I arbetet träffar familjerådgivaren paren och för samtal med dem. Man försöker få klienterna att komma fram till vad problemen beror på, och kanske att försöka se dem ur ett nytt perspektiv. Uppgiften är inte att föreslå färdiga lösningar, utan att hjälpa klienterna att finna ett sätt att bearbeta sina svårigheter. Man ger råd och förslag på hur de kan gå vidare i sina försök att hitta en lösning.
Som familjebehandlare träffar man oftast sina klienter ensam och har ett självständigt behandlingsansvar. Men är det barn inblandade är det dock vanligt att man tar hjälp av andra personer till exempel barnpsykolog, läkare eller andra yrkesgrupper.
Det som sägs under samtalen är belagt med sekretess och inga journaler förs. Det innebär att samtalen inte får föras vidare till någon annan vilket är lika med tystnadsplikt. Anteckningar från samtalen får heller inte journalföras.
I arbetet får man ta del av många svåra och jobbiga livssituationer. Detta kan upplevas som tungt. Därför ingår det också i arbetet att delta i handledning, men också att själv ge handledning åt sina arbetskamrater. Det kan vara en annan familjerådgivare, en psykolog eller psykoterapeut som håller i samtalen. Handledningen går ut på att man får prata om det man upplever i arbetet och på så sätt få hjälp med att hantera det.
Familjerådgivare arbetar vid familjerådgivningsbyråer. Dessa drivs oftast i kommunal regi, men det finns även familjerådgivningsbyråer som drivs i privat regi, av ideella organisationer och av kyrkan.
Oftast sker arbetet under kontorstid, men viss kvällstjänstgöring kan förekomma.
Arbetsuppgifter
Det kan vara svårt att leva tillsammans med en annan människa. Konflikter och problem kan uppstå av olika anledningar. Problem med ekonomin eller oenighet kring uppfostran av barnen eller skilsmässa kan utlösa en kris i familjen.
Familjerådgivaren hjälper par som själva valt att söka hjälp. Dels kan det gälla problem i ett pågående förhållande, dels problem som uppstått i samband med att man valt att gå skilda vägar.
I arbetet träffar familjerådgivaren paren och för samtal med dem. Man försöker få klienterna att komma fram till vad problemen beror på, och kanske att försöka se dem ur ett nytt perspektiv. Uppgiften är inte att föreslå färdiga lösningar, utan att hjälpa klienterna att finna ett sätt att bearbeta sina svårigheter. Man ger råd och förslag på hur de kan gå vidare i sina försök att hitta en lösning.
Som familjebehandlare träffar man oftast sina klienter ensam och har ett självständigt behandlingsansvar. Men är det barn inblandade är det dock vanligt att man tar hjälp av andra personer till exempel barnpsykolog, läkare eller andra yrkesgrupper.
Det som sägs under samtalen är belagt med sekretess och inga journaler förs. Det innebär att samtalen inte får föras vidare till någon annan vilket är lika med tystnadsplikt. Anteckningar från samtalen får heller inte journalföras.
I arbetet får man ta del av många svåra och jobbiga livssituationer. Detta kan upplevas som tungt. Därför ingår det också i arbetet att delta i handledning, men också att själv ge handledning åt sina arbetskamrater. Det kan vara en annan familjerådgivare, en psykolog eller psykoterapeut som håller i samtalen. Handledningen går ut på att man får prata om det man upplever i arbetet och på så sätt få hjälp med att hantera det.
Familjerådgivare arbetar vid familjerådgivningsbyråer. Dessa drivs oftast i kommunal regi, men det finns även familjerådgivningsbyråer som drivs i privat regi, av ideella organisationer och av kyrkan.
Oftast sker arbetet under kontorstid, men viss kvällstjänstgöring kan förekomma.
Utbildning
Utbildningen för familjerådgivare kan variera men den vanligaste bakgrunden är socionomexamen med psykoterapeutisk påbyggnadsutbildning.
Socionomlinjen/programmet ges inom högskolan. Utbildningen ges på ett flertal orter och utbildningens inriktning varierar.
Föreningen Sveriges Kommunala Familjerådgivares Förening, KFR, utfärdar auktorisation för kommunalt anställda familjerådgivare. För att kunna bli auktoriserad måste man bland annat ha minst fem års erfarenhet som familjerådgivare.